By Vadim Birstein

I have … some doubts in the authenticity of this document [Ivan Serov’s memoir]. It could have been created later, and could have had no relationship to Serov. It is hard to say.
— Boris Sokolov, Russian historian, interview on July 14, 2016[1]

The word “killed” has never appeared in any official documents [about Raoul Wallenberg] released from the Soviet side, according to Nikita Petrov, a historian with the Memorial organization in Moscow who specializes in the Stalinist era and Serov himself.[2]

The book [Serov’s memoir] is full of distortions and omissions of important facts.
— Gurdrun Persson, Associate Professor, Department of Slavic Languages, Stockholm University, from En bra rysk story – om vi bara kunde lita på den

Redan bokens omslag proklamerar  ”Aleksandr Chinsjtejns projekt”. Vilket projekt? Chinsjtejn döljer inte att publiceringen är ägnad åt att upprätta Serovs – i hans tycke – alltför dåliga rykte. Memoarerna, skriver han, är ”rena Klondyke.”

Chinsjtejn är en politiker och journalist som suttit i duman för Enade Ryssland. Han är känd för att stödja radikala lagförslag i patriotismens anda och har enligt den officiella biografin inte alls ägnat sig åt forskning. Boken är sponsrad av Ryska historiska sällskapet och Ryska militärhistoriska sällskapet, vilka båda står regeringen nära. Upplagan sägs vara på 25 000 exemplar, en astronomiskt hög siffra för denna typ av böcker i Ryssland. (En upplaga på 2000 eller lägre är kutym). Kulturministern Vladimir Medinskij, tillika ordförande i det Militärhistoriska sällskapet, skriver några rader på baksidan till stöd för memoarernas äkthet, men tillägger tvetydigt om sanningshalten: ”Den avgör ni, kära läsare.”

***

Copyright Vadim J. Birstein, New York, NY, September, 2016. Recently the memoir by Ivan Serov, the first KGB Chairman, entitled Notes from a Suitcase, was published in Russia.[3] This is a huge, 702-page-long, volume printed on high-quality paper with numerous illustrations in black and white and color. The goal of this publication was, evidently, to promote, in accordance with the current political trend in Russia, one of the most brutal Checkists (members of Soviet state security organs) of the 1930s-1950s. The memoir contains a chapter on Raoul Wallenberg that has already prompted public commentary from Raoul Wallenberg’s relatives and publication of articles in the New York Times and other papers.[4] However, the content of the chapter raises many questions about the memoir’s reliability.